Sjö & Damm

nsjö, sjö, kallas en vattensamling som inte är en del av havet.
De vanligaste sjöarna fyller ett bäcken som antingen är en fördjupning i marken eller bildats genom att en damm spärrat av ett flodlopp eller en havsarm. Till den första gruppen hör de sjöar, som finns i gamla nedisningsområden. Särskilda sjöformer är strandsjöar (till exempel laguner), som genom dyner eller avlagringar är skilda från havet och kratersjöar d.v.s. vattensamlingar i slocknade vulkankratrar.

Fördjupningsbäcken skapades på olika sätt. Antingen är de bildade genom erosion, såsom många sjöar i gamla nedisningsområden, genom vulkaniska inverkningar, såsom genom jordytans instörtande eller genom vulkaniska explosioner, eller slutligen genom rörelser i jordskorpan, genom dess sjunkande eller genom dess veckningar. Med reliktsjöar menas sjöar, som tidigare var en del av havet, men genom landets höjning avskurits. De har mest en fauna som är besläktad med havets fauna.

Världens största insjö är Kaspiska havet. Europas största insjö är Ladoga och i Sverige är Vänern den största insjön. Många sjöar har så växlande vattenstånd, att arealen varierar mycket mellan olika årstider. Bara Bajkalsjön och Kaspiska havet har ett största djup på över 1 000 meter. Rikast på insjöar är gamla nedisningsområden och allra talrikast är de i Kanada, där mer än 60% av världens alla insjöar[1] finns. I Sverige finns nära 100 000 sjöar med en yta större än ett hektar (0,01 km2) Någon allmänt accepterad undre gräns för en sjös storlek finns inte; 500 m2 har dock föreslagits.

Sjöar med avlopp har sött vatten - medan avloppslösa sjöar vanligtvis har saltvatten. Avloppet kan ibland vara underjordiskt. När det inte finns något avlopp, avgår vattnet genom avdunstning, varvid dess salter stannar kvar. Salthalten växlar inte bara i olika sjöar - utan även i skilda delar av samma sjö.
Det finns flera orsaker till att en sjö slutar att existera. När den avgående floden gräver sig allt djupare ned - kan sjön till sist helt avtappas. Sjöar dör i torra områden när avdunstningen överstiger nederbörden. Många sjöar fylls upp när tillförande vattendrag medför mycket slam. Aralsjön håller på att försvinna på grund av den stora mängd vatten som människan tagit för bevattning inom lantbruket. Övergödningen av sjöar orsakar en ökad produktion av biomassa som när den sjunker till botten lagrar på sedimenten i snabbar takt än vad som skulle ha varit naturligt. Detta gör att sjön till sist övergår i våtmark.

Vattnet från sjöns yta avsvalnar när det blir kallare och blir tätare - tyngre och sjunker - till dess att det nått ett skikt av samma täthet och temperatur. Då sötvatten når sin största täthet och tyngd vid 4°C - är det den normala temperaturen i de djupare insjöarnas bottenskikt.

Under vintern kan de övre och kallare vattenskikten inte sjunka. Isbildningen sker därför på ytan - men kan aldrig tränga ned till bottnen av djupare sjöar.

Sjöar kan karaktäriseras efter näringsförhållandena. De flitigast använda kategorierna är eutrof, mesotrof eller oligotrof.

 

 

e
 
The Wild Classroom Home Biology ConceptsBiodiveristyEducators Portal Videos Store